Alla har sina motgångar i livet och min är evig. Att jag alltid kommer att vara ensam. Hur jag än kommer försöka så kommer det alltid komma vara Malin och de tusentals paren. 

Jag är så JÄVLA nere men försöker vara uppe men det går inte alltid.  Just nu är jag så jävla ensam. 

Jag ser hur alla går framåt och skaffar partner och till och med familj och barn och jag kan inte glädjas av andras glädje för jag är bara jag.... Helt jävla ensam... Hur mycket ska man orka egentligen? Min ork börjar ta slut. Helt jävla slut. Jag försöker se glädje i allt och ibland hittar jag den men det blir bara mörker till slut trots den lilla glädje jag får. Vet inte hur jag ska ta mig ur allt. ...

 

Jag gråter och gråter och ligger i min säng det är allt jag orkar just nu men jag måste orka mer annars kommer hela mitt liv gå åt helvete.